Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/493

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 489 - åhe racs of minsirels.tt Den beskrifYande pom 6ien �ck sjmnerligast nåd för hans ögon; hans lynnes afgiorda stämning för det pittoreska val- lada der. Men jag skulle tro , att den utbildning, han gifvit detta skaldeslag � ligg^i^ på gränsen af en ofverdrift. Begäret , att i den minsta omstän* dighet utbreda sig öfver alla yttre föremftl � hviU ka han framkallat inom kretsen af den poetiska Åskådningen, förleder honom ofta, att nästan glömma den afsigt, för h vilken dessa blifvit fram- ställda. För att i detta slag af framställning bli underhållande y erfordras ett snille , rikare på bilder , p^ fantasispel , än Scotts. Denne är ock ,mera tecknare' an kolorist. Om man ock med välbehag dröjer vid hans mästerliga beskrifning t. ex. af en slagtning, såsom i J^armion^ så lä- ser man hellre en sådan söndrad del, än hela stycket. Och detta är helt naturligt. Skalde- konsten har sitt område, måleriet sitt. Mer el- ler mindre missIycJLas måste bemödandet af en- dera, att 'vinna den andras förtjenst. Skalden- är ej landskapsmålare allena. Beskrifningen af yttre ting har i poesien största värdet, när den är förenad med utvecklingen af själens fe- nomener. Men man får ej uppoffra det inre för det yttre. Något bör lemnas qvar för inbill- ningen; läsaren vill icke vara alldeles overksam. Eljest blir man, såsom Scott, tröttande *)•

  • ) Detta har i scdnare tider blifvit erkändt af Engels*

männen sjelfva. Se Comparatips merUr of Sooit and Sjjrron, as wriiers of Foetry (dit rikjiadei ej romanea);