Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/498

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ett Or<J, Scott är, i de väsendtligaste punkter, såsom roman-skribenr, hvad Shakspeare är som dramaturg* Aldrig är han mera öfverlägsen, än dä han mfilar rörliga grupper , såsom striderna i Old il/or^a///^' (Fanatismen), eller då Morton är instängd af de fanatiske, och väntar af dem döden. Afven der få figurer röra sig, men det hela erbjuder en rik eller liflig tafla, är han li- ka stor* Som exempel må ahföras fofvarkulan i The heart of Midlothian , tornewpelet i Ix^an^ hocy uti hvijken sistnämnda beskrifning han dock haft att täfla med Fonqués i Der Zauberrinff. Han har målat detta med en så fulländad både plastisk bestämdhet och pittoresk liflighet, att man aldrig förlorar det ur minnet. — Slutligen må ej förglömmas hans egna sed, att införa sina charakterer. Han gör ej som andra , hvilka ge- nast inbjuda oss till bekantskap med hela sin personal, uppdraga en teckning af deras linnen, fördomar, känslor m. m., och låta läsaren se* dermera erfara � h^ruvida de äro enliga med orlofssedeln, eller icke. I stället får han nu. hos dem sjeTfve upptäcka allt detta, göra erfa- renheten på egen hand, och sjelf deraf bilda porträttet. I början äro föremålen oss alldeles främmande, men efterhand bK de allt mer kän- da, och omsider tycker man sig ha, varit med på stället, lefvM med hvar och en, d^lat deras umgänge, deras lidanden, deras lycka, d^ras förhoppningar. Detta är hvad jag ville kalla: det dramatiska sättet att introducera sina hjel*

(