Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/507

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ringen af Man frrd !' Göthes Faust: tyckes ha le � gat Byron for ögonen, ehuru han df^rför nekat; skillnaden mellan bådas stycken är likväl, att dä de onde andarne � framstå hos Göthe nästan ofri* villigt, och framkallas med ett penndrag, rojes hos Byron ett bemödande, att fä dem fram/ Det hela blir desto mer fasansfullt. Mazeppa^ The Siege of Corinthy Parasina^ The Corsair och ännu någrfi *)y ha en annan ton. Färgen ftr väl lika mörk, yerld>åsigren lika dyster; men det hela är mer harn^ionLskt; h vilket än mera galler om The Bride of .Abjrdos. Child Harold-. bör. likväl kcmske ha iorsta ruipmeti i de flesta aiseenden, * ' Hos Byron är 'det eget, att under alhi hans skeptiska gcubbel och abstrakta tankegång, äf han populär. Den sannt poetiska formen vållar det. Han är i uttrycket gemenligen mycket en- kel och sinnligt målande, äfven midt i de mest hårdragna (inheter. Utmärkt lyckBg är han der- före i lyriken, och hvad dit mera närmar sig. 'Sällan träflfar man ett qväde � som i djup känsla . *) Byron har i dessa utvecklat an ny episk form, ett nytt slag af romans y hvilket sedan blifvit mycket all- mänt, och troligen uttränger alJt annat, emedan det är pä en gång den friaste och lättaste af alla former for berättelsen. Det inrymmer både lyriska och dra- matiska elementer. För unga skalder är dess sjelfsvåld förledande, men ock farligt. När det icke gifves nå- gon begränsning, fordras det en mästares återhåll och säkerhet, om icke tankan skall förirra sig. ^