Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/508

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


�ch sann sköi^het Öfrergflr dem enkla aftkécUsån* 

g^n till fosterbygden y i Child Harold � Om hans Fare ihce well till sin genial, yttrade Fru Staély att det lönte mödani att lida så mjicket, som Lady Byron , för att bli sfl härligt besjungen. The dreain innefattar hans kärleks-faistorie , — rörande, hjertlig, storainnt. Vi skola nu betrakta den tredfe fixstjeman på EnglaDds vittra himmel. Läsaren, så väl som jag, vet, att det är Thomas Moor^. Rättast han skådas ur tvenne .synpunkter: såsom och episk .skald; :emedan han i hvardera rigt^ ningen utvecklat en helt olika personlighet De lyriska sångerna utmärka sig fördelaktigt genom ^in h^lgJMtenhet ogh mysijcaliska fulländning. Man kurtde tillägga — hvad.sbm tiUhor hela hans skaldekonst — - en finhet, en ytans glans och skimmer, hvarmed man knappt \ Franska vitter- heten träffar något jemförligt, I öfrigt är upp- iinningen fniiidre poetiskt djerf, än artig och sinnrik; ofta lysande och full af behag. Känslan är, lik$om hos Metastasio , mera fin, bildad och äd^l, än djup^ stark och skakad. Men Mop-> re är, hvad den ^ndre icke är, naif och qviok; uttrycket är lekande och epigrammåtiskt spet* sadt, der det så kan vara. Han ligger Frans- männen ofta nära; men han har fördelen af sitt språks större harmoni och poetiska skönhet. /- rish Älelodies förråda något mer lyrisk hänfö- relse , men föga kraft. Mot Italiens mästare, dem han alllid binder till täflan i diktionens renhet,