Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/509

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Jttppgår han här i versens välljud . Det hela fö r �* . tmulter i mu&ik: nästan hvarje ord ger en klangs ^ ^om alctrig vill lenina själen: det är Hksom to- jaer. från. ett valdtHorn, på en stilla sjö, €^ vao- ker sommariifton y här dessa bortdö i intervaller ^^'g^i^^i '^^^ sedan oppphörligep klinga i örat, jined.^ ett ^|^t. svärmiskt behag. Då Burns besjöng" C^ �)edomeiis vilda trakter, �i fattade Mot>re den 4gyUene harpan *) på Vesterns gröna^^ö, på Erins amaragd-ö {the Emerald isle)^ och qvad om sin hembygds fägring och försvunna ]ycka � Men Jbv �4 är M �Qré mot Burns, i styrka och djuphet? Sin största namnkunnighet har Moore vunnit genom de Ösferlän'd&ka berättande dikterna, ge- >iom La//,a^ Itook/i och T/ie Loves of ihe Ar^ gels^ Han är icke iper den enkla , naiva, skalk^- aktigt lekande; icke heller den sirlige verlds*- liiannen .eller dpn satiriske friskytten. Han bä- ras högt på fantasiei\s vingar, h vilka höljas af solens i mångfald brutna^ strålar. Allt hvad Ö- si^TXi har yppigt^ talsamistt, brännande, har han, tillegnat sin framställning. I. allmänhet är väl färgspelet bländande genom sin rikdom; men .stundom finnes dock en genomslrinlighet, en blek morgonrödnad , såsom från den företa' da- gens gryning. Det råder i det sistnämnda styc- ket en egen blandning och föismältning af Orien- talisk sinnlighet och en Platonisk idealism i kär- lek. I Lalla Rookh är kostymen alltid Öster- landets; men charakteren har ofta något af Eu � ^) Irlands vapen 8r en gyllene Davids-harpa.