Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/510

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 5o6 — " ropas Aedliga bildning, af historiens ärofulla mici* ^nen^ af Gbristna begrepp ' om' tro och dygd. Ställningen i skaldens eget Hidernesland , fribe- tens pböjda stoltbet mot förtrycketa^ öfvermagt, det fåfänga bemödandet att' rädda de sista lem- ningar från ärfda seder och inrättningar, fram- skymta esomoftast under den gles � slöjan af en främmande praktrerld, och, midt i den ljusa glansen af Indisk och Persisk stftt , framblicka ett par själfullare blå Ögon, fin Österlandet har att uppvisa. Det bjerta yttre skimret blir hilrme- delst något mildradt; det fantastiska trollv^kec far mera moralisk, betydelse ; den qväfvande Si- rocco*vinden uppfriskas genom en flägt från, Nor- dens skdgan Det oaktad t, bafva ändå Moores båda dikter ett ofvermätt i förg., bilder och glans. Han vill icke till spillo gifva något af hvad hans fantasi uppfuilnit; eller kanske rättare, hans bildningsgåfya låter sig ej hejda. Hans sång- mö uppträder alltid méd* perlor och demanter. Fjärilvingar, äddlstenar, vällukter, solstrålar, — detta är hvad han helst skapar. Den lyckliga och behagliga känsla, hvarmed han öfverlåter sig åt b varje, enskilt föremål, hindrar honom, at använda hela styrkan på massornas fördelning och på defas sammanbindning t^Il ett helt. Den slösande mångfalden sprider uppmärksamheten, mättar sinnet. Intrycket blir icke djupt, men vekligt; ty skalden har ej en intensif kraft, in- gen mäktig , hela själen genomgripande rörelse. Orättvist vore I att mäta dessa Moores be-