Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/513

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Foscolo har yttrat, att Italiens vitterhet ha- de dött med Tasso , om Cesarotti ^ Parini, Alfie- ri och Mönti icke varit*). Omdömet torde be- höfva en liten be^änsning, men rigtigheten i hufvudsaken kan ej bestridas. Sedan Tassos da- gar hade Italiens skaldekonst fåstjernory och ingen af första rangen, under hela ly-.de och början af i8:de århundradet. Den antika efter- bildningen qväfde oftast de få antag, som då och då uppräcktes, och något mäktigt ^skapande snille 9 hvilket öppnade njra utsigteraf diktens trollverld, uppstod icke. Emedlertid tillväga^^ bragtes efterhand en brytning , och det. var vä- sendtligen genom bekantskapen med Ehglauds skalder, sotn densamma utfördes. Ungefär vid samma tid , som ett littjsräft skifte i Tyskland ägde rum, timade ett sådant i Italien. Alfieri^ Cesarotti och Monti äro de förste att härvid nämna. Den förres teckning är förut lemnad. Cesatotti^ sjelf Professor i Grekiskan, och så- ledes bäst i tillfMIe att bedöinma den ursprung- liga klassiciteten, var den, som kraftigast mot- vägde d^n uteslutande beundran för skaplynnet, eS de. Gamles diktning.* Genom öfversättning af Ossian gaf han en trogen och poetisk bild af ^ denne sångares jättestorhet, och af den roman- tiska rikdom, den lyriska hänförelse, .jivilkea under den dystra och nästan halftöckniga cha** ^) Senza,rOsH^n del Cesarotti, Il Gjorno del Parini , yittorio yilfieri, e Vincenzo Monti, la nostra poesia , si giacerebbe tutlavia jepoUa oonle cenerå di Tor � quäto Tasåo.