Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/514

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


i, X — 5 �o —

rakteren ligger förborgad. Hän visade deruti äf?en språkets. skicklighet att ikläda sig nya for- itaer och att i allmänhet fullkomnas. Det pro- saiska föredraget har hos. honom. hela. stränghe- ten af en djup undersökning , utan att förlora i klarhet och int^ga^nde prydning. — - Monti löste i' dramatiken de band, hvilka deruti voro otidi* ga, men törhända kan honom i stället förebrås för liten regelbundenhet. Han erkände blott trenne verkliga skalder: Homerus, Diante och Shakspeare. Från den sednare låote han myc* ket. Han lemnade den stipla, högtidliga och kalla kothurnen; derföre ha hans landsmän sagt, att hans scener ofta äro alltför mycket naturliv ga (assai troppa naturah). Emedlertid har han mera värma, färg och styrka, än Metastasio � utan att äga det sträfva och våldsamma hos Al � fieri. Synnerligast är han rik i koloriten. — Parini , ehuru satiriJk skald , har öfver sina. taf<^ lor kastat en viss historisk skugga, och gifvit dem ett lifligare intresse genom afspeglandet af riddartidens bleknade glans. Hos Ippolito Pin^ demonte skönjes något, som liknar. Norden, * — något svärmande och mdancholiskt, hvilket på ett eget, men angenämt sätt, bryter sig mot Ita* lienarns glädtighet och sorgfria njutning. Det synes, .att han väl känt Milton och Gray, och Aejx sednare står han närmast, -r- öfverhufvud kan det anmärkas, att allt efter som denNordi* eka litteraturen blifvit känd i Italien, har dennas yngre vitterhet fått ett mera romantiskt tycke, och blifvit en del af Europas^ från hWlken den