Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/517

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 5i3 — målningen för mycket utCärdi för långsträckt � och förlorar ^ därigenom en det af sin styrka ; öfven är,^ såsom hos Danmarks samtliga yngre poeter, en viss vekhet rådande. Ochlenschläger är den mest kände af des- sa/ Och den mest omfattande i skaldeslag. I smärre dikter öfverhufvud torde han vara minst utmärkt, fastän i de större ratt vackra lyriska partier förekomma. Desto mer är han på sin 2)lats i den fritt spelande romantiska sagan, der denna har ett mera luftigt och fantastiskt lyn- ne, såsom i Fiskeren, Aladdin,' Aly och Gul* hyndy m. fl. Hän är på detta fält mycket ori* ginet, och har på ett snillrikt sätt sökt arti-^ stiskt utföra den Arabiska sagan, och likson^ förvandla den till Nordisk � Men under de^ta bemödande bar något af österländska charakte- ren gått förloradt. Det är ej samma klarhet och egna objektivit^, ej heller samma sinnliga styr- ka; det är något sväf vande, töcknigt, något till hälften sentimentalt, ' — liied ett ord, något som icke är Orientens. Vidare har kompositionen ej tillbörlig fasthet och symmetri. Om detta är ett fel i diktarten, är det dock ett fet. Ett och annat parti är, såsom vanligt hos Oehlenscblä* ger, mattare, och stundom förlorar sig skalden i tomma allegorier, såsom dä han i Aladdin lå � ter styrkan och förruttnelsen — blotta abstraktio- ner' — uppträda i handling. Förruttnelsen är ju sjelf upphäfvelse af all tillvaro. Äfven är, t. ex. Sv. Akad � UA>Dii.yr. //^<r. ^j^ Del. 35

t /