Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/518

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


i Fiskeren, den sökta naivetéten och den trog^ na teckningen af obetydliga h?iirdagsscener ^ ic- ^ke särdeles lyckad.

Mera hAlIen^ knera fullkomnad, mera hel* gjuten, är Helge ^ åter en ny och originel ska- pelse* Den är äfven märklig för den taya for* men, — omvexlande versslag i epiken. Obte- stridligt var detta en stor uppfinning. Det Nor- diska lynnet, med dess oro, kan icke finna sig vid ett större arbete i samma versart. Ett epos, hvilket, sftsom detta, skiftar i formen, och der- till inrymmer lyriska elementer, tror fag vara det tjenligåste för den Nordiska skalden och läsåren. Hos Hejge stä vi Svenskar i enskilt förbindelse, för det den gifvit anledning till det berömda skaldeverk, som tillvunnit vår vitterhet burskap i den allmänna Europeiska. ~ Oehlenschläger har stor förtjenst om den poetiska behandlingen af Nordefts häfd, o gh ge- nom den väckelse till nationalitet^ han dermed gifvit. Det *6tora och allvarliga i skaplynnet, hvilket tillhör det gamla Skaitdien , derifrän först diktens spel utgått öfver Europa, har han väl ej sä framställt, som det kunde önskas; det lig- ger ej i hans personlighet, som syftar mera ät det behagliga och mildt rörande, än det subli- ma. . Med mycken konst deremot har haii åter- gifvit kostymen och den lokala färgen i öfrigt, hvilket redan är mycket. I tragedien röjer Oehlenschläger någon lik- het^, ä ena sidan med Shakspeare, å andra sidan