Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/526

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 522 — teristiska och främmande i de seder dbh forliäl- / landen , han beskrifver. Hyarföre reser man så gerna , äfven i sitt eget fädernesland ? — För att se det utmärkande och naturliga i enskilta falL Eli national-skald — så vida han icke ^ såsom Bellman och andra, upptagit alltför smä lolLali- teter — år för utländningen lika mycket , ehuru på olika sätt, intressant � som för landsmatinen. Den sednare finner till en viss grad sin egen bild, sin egen s]äl| sin egen känsla, och njuter af det- ta igenkännande* Den förre deremot träffar nå- got främmande 9 nägot nytt, och i så måtto be- hagligt. Men ef allena framställningen af det skaldens egen nation och omgifning tillhöriga är hvad jag här förstår med nutidens individuela konst-rigt* ning. Dit hör äfven i allmänhet ätergifnlngeu af det nationala och lokala hos andra folkslag, äf- vensom af ^et charakteristisk^a , hvilket träffas i olika tidsskiften; eller, med andra- ord, historisk - sanning och lokalfärg öfverhufviid. Konsten lyc- kas, i den mån den återspeglar det individuela, och fratnställer de enskilta lägen, i hvilka de hand- lände verkat. Ju mer något är för alla gemen- samt, dess mindre fäster det uppmärksamheten. Skönhet är väl ett allmänt begrepp; men det i verkligheten befintliga sköna är begränsadt af tid och rum. Dä filosofiens uf^pgift är, att så myc- ket som möjligt sammanföra till allmänna begrepp, är poesiens, att framställa omedelbara åskådnin- 4gan l^en de sednare äro lika mänga med före-