Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/528

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 5a4 —

ia till den mythjska åldern, och inräknar Gre^ kerna$ på mythologien grundade sorgespel, kaa denna anmärkning göras till allmän. De nyare folkslagens så snart de lexnnat det mythiska .om- rådet, och Chrisléndomen gjort sig gällande, van- de sig mera åt det inre. Sjelfva denna Religion, såsom mer än någon fri från sinnlig klädnad, gaf härtiH i närmaste rummet anledning. Tan- kens bildliga form blef derföre, i den modenn poesiei^y tillbakasatt för sinnesstkmningens utveck- ling. Ögat var städsQ rigtadt på det inre, och de yttre bilderna framstodo mera till prydoad, än till yäsende. De äldre Italienske ^Skalderne, synnerligast Ariosto och Tasso, voro de förete, somVförenade det subjektiva och objektiva. Cer- vantes och 3hakspeare stå dock här högst, och den närmare bekantskap , Vi gjort med den sed- nare, ha vi mycket att tacka för den modifie- ring af det ideala och reala, hvilken är mera allmänneUg i våra' dagar ^ än förut. Ingen har fullkomligare, än han, träffat betydelsen i hrad det verksanuna lifvet företer, och han är äfvea derati märkvärdig, att han — med undantag ino|- ligen af Cervtintes — kan anses för den förste, hvilken framställt charakterer^ nemligen begrSn* • sade och Jefvande � Dessa voro åter något; som . Fransmannen sällan ^-* och när han gjorde det, oftast illa — tecknade. Han utvecklade egent- ligen blott sinnesstämningen^ Detta var fallet äfven med Schiller. En liflig charakters-skildnng fann man I;ka sällan hos Tyskar, som Fransmiifl' Båda voro abstrakta ; de föire imder en f^^^^