Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/533

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


-T 529 — for detta omdöme igenfinnes i den här förut gjoF' � da framställning. Utam att prisa dagens vishef, eller skänka odelad hyllning åt dess egenskaper, bör man med friska ögon skåda dess verkliga föD> tjenster, under det man uppsiäHer det närvaran* de till mönstring med det förflutna. < Dock må ingen slumra pä tanken om oranskligheten af sitt vunna goda, och tro skönhetens eviga springkälla tömd med den dryck, han �sjelf njutit. Naturen känner ej en punkt, der dess verksamhet stan- nar; konsten, städ3e sökande, att i vexlande for- mer af bilda naturens lif, framgår till målet, utaa att nånsin ha ul;mäti idéernas rymder, men glad i hvarje ögonblick, då hon funnit hvad hon^ök- tQ, — > denna skyldskap med en högre ordning, hvarmedelst hon nedflyttar* på jorden en del af himmelen, och kastar en morgonglans af ett kla- rare ljus öfver sinneverldens bleka föremål.

Efter läsningen framfördes Författaren Ull Direktören , som vid piismedaljens öfverlemnande till honom yttrade: Min Hbrrb! \ • Ni har banat Eder en egen väg till fira, dér- igenom att Ni tecknat den väg, som alla tiders, högsta snijlen hafva gått till minnets odödlighet* Den jemföreisé, Ni anställt mellan olika åldrars och länders Vitterhet, ådagalägger en ovanlig sakkännedom, ett skärpt .omdöme^ en lika yppig som liflig framställningsförmåga I pch sprider ett Sv. A&AD � HAKi)L.yr. //^ö". /;t bel. 56