(1773) utnämd Copist och Canslist, blef han det följande året befordrad till Protocolls-Secreterare i den afdelning af Konungens Cansli, der ärenden, som röra Rikets försvarsverk, behandlas.
Denna skyndsamma befordran, rättfärdigad af hans sorgfällighet att fullgöra sina tjenstepligter, följdes af en högre lycka, hvilken mäktigt verkade till utvecklingen af hans anlag för skaldekonsten. Redan under hans vistande vid Universitetet hade de yttrat sig i några försök, som beredt honom inträde uti ett vittert Samfund af yngre Akademiska Lärare och skickliga Studerande, stiftadt under namn af Apollini Sacra, och sedan, genom dess bemedling, uti det talrikare i hufvudstaden förenade Sällskapet Utile Dulci. Tre skaldestycken af honom, införda i den samling af sådana, som detta sällskap utgaf, skulle, äfven i en sednare tid, genom språkets styrka och renhet, föreställningarnas höghet och versens klang hafva kallat kännares uppmärksamhet på en författare, hvilken ännu icke fyllt nitton år. En fri öfversättning af Racines Iphigenie, som han trenne år derefter underställde Grefve G. F. Gyllenborgs pröfning, vann den odödliga Skaldens bifall och förvärfvade honom den ädla mannens ynnest. Denna förde honom, vid slutet af år 1773, till den lyckan att blifva personligen känd af Gustaf den Tredje, och äfven inkallad i den krets af Vitterhets-idkare, som den snillrike Monarken benådade och förtjuste med sitt förtroliga umgänge. Befalld, 1774,
