Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 68 — •tt språk � hvars böjlghet ännu idke var utbildad, uttrycka de fina skiftningarna i Racines skildrin- gar af sinnearörelser, ocK den sjelfständigfaety som hans förändring af planen och hans användande af Ghörer , för att sammanbinda^ handlingen f ä- dagalade. Det Tackra Tempel , som Gustaf den Tre- dje lätir bygga ät Fäderneslandets SångGiidinnor, var 1782 fullbordadt och skulle invigas med ett skfldespel| som förenade de sköna konsternas alla medel att förtjusa. Om denna heder täflade tvenne lyriska Tragedier, Kellgrens jéEneas och Adlerbeths Cora och Alonzo^ den förra med mu- siken satt af Kraus , den sednare af Naumann. Jag tilltror mig icke att dömma öfver den enas eller den andras företräde i allt det, som till en Operas teatraliska verkan fordras. Måhända rar ännu icke det sinne nog odladr, som skulle upp- fatta det djupa i Kraus's tonkonst, och det, un- der en rik omvexling , innerligt rörande , eller Ijufva, eUer väldiga i Kellgrens sånger. Måhända var Gustaf den Tredjes känsla mindre liflig för musikens och den lyriska versens skönheter , än för den bildande konstens och för de poetiska sammansättningars , som framställde för ögat rika taflor. En lilliältig händelse försvårade slutligen uppförandet af AEoeas och bestämde valet af Cora. Adlerbeth vann således den äran, om icke at be- segra Kellgren i en täfling , som ej var inskränkt blott till Skalderna, åtminstone att mäta sig med honom. Denne gaf sin lyckligare medtäflare en