Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 70 — Statens mSn. AEschjlus hade fäktat med utmärkt heder vid Marathon och Salamis; Sophokles var fältherre tillika med^Perikles och Thucydides. I den nyare yerlden har ingen Regent före Gustaf den Tredje inträngt sä djupt , som han , i det inre af ett Atheniensiskt lif. Det var för att öka glansen af sitt Hof och att omvexla sina nöjen , som Ludvik den Fjortonde med en stel föröd- mjukande näd uppmuntrade Racines , Quinaults och Moliéres snillen. Gustaf deremot författade nationliga skådespel i som han lemnade åt sitt folk I åt den ringaste medborgaren likasom åt den högst uppsatte, att bedömma. Han beskydda � de icke blott , utan han älskade och hedrade dem , som följde detta hans lysande efterdöine. Och redan skulle det vara för oss utan värde ? Redan skalle vi anse den Svenska Teatern en- dast för en enskilt oskadiig inrättning, att inom hufvudstaden förlusta några sysslolösa , som alle- na borde den underhålla? För detta låga ända- mål skulle dä en Svensk Konung, så dyrkad af sitt folk, som Gustaf den Tredje var, hafva lekt bort dyrbara stunder af sitt lif , och Adlerbeth , han som sedermera kallades af sitt Ståndrätt med- verka till Rikets främvSta grundlag och af Carl den Trettonde att inträda i Df*ss Råd , hafva , i sin ungdonv, försummat de tillfällen, hvilka redan då stodo honom öppna , att mera omedelbarli-^ gen tjena Staten. Den store Konungen , som med sina egna snillegåfvor förenade ett sällsynt förstånd att rätt