Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 7 � — X använda andras, fann Adlerbeth kunna gagna Fä- derneslandet sflsom Embetsman , men ännu me- ra aäsom Skald och Författare. Han hade ock beslutit att upphöja Vitterhets-idkaren^ kall till ett sjelfständigt inom Samhället. Adlerbeth var den förste som han bestämde Heriill. Han ut- nämnde honom, 1778, till sin Hand-Sekreterare, samt derjemte till Riks-Antiqvarie. I den sednare befattningen efterträdde Adlerbeth en namnkun- nig man , Cansli-Rädet Berch , och bevisade sig ▼ara värdig denna heder. När Konungen, längtande at Öfverskåda kon- sternas rikedom i deras nyare hemland, anträd- de, 1783, en resa till Italien, kallade han Adler- beth att vara sig följaktig. Under denna resa nyt- , tjades Skalden och Antiqvarien äfven till Statens värf , ömsonl biträdande i brefvexlingen emellan Konungen och Dess Sändebud vid främmande Hof, ömsom föredragande för Monarken Rikets inre angelägenheter samt utfärdande hans beslut derom, alltid lemnande vedermälen af nit, nog- grann ordning och redig uppfattning af ärende- na. Sjelf vidgade han sina begrepp och utbilda- de sitt konstsinne , under det han säg det märk- värdiga i Tyskland och det sköna i Italien, gjor- de bekantskap med berömda män ,' i synnerhet Konstnärer och Lärde, samt dagligen hörde Gu- staf den Tredje och Sergel. Hemkommen till fäderneslandet , fortsatte han sina vittra och lärda arbeten , uppmuntrad dertill genom nya bevis af Konungens nåd. Jag