må nämna deribland ett ordenstecken, Nordstjernan, emedan det utmärkte ovanlig förtjenst, och af skonsamhet mot ännu rådande fördomar, eller af omsorg att icke med deras agg hvässa afundens, fördröjdes för flera Vitterhets-idkare, som Konungen på andra, ännu mera tillfredsställande, sätt hedrade och i det allmänna omdömet upphöjde.
Den dag var kommen, då Gustaf den Tredje ville kungöra sitt beslut att upplifva den af Lovisa Ulrika stiftade Akademien för vitterheten, häfderna och kunskapen om forntidslemningar, samt att tillika bilda en särskilt sådan förening af Statsmän och Författare, som skulle genom vältalighet och skaldekonst odla Svearnes språk, vårda och utvidga deras ära. Konungen utnämnde sjelf Adlerbeth till Ledamot af begge dessa Akademier, och till den förstnämndas Sekreterare. Tadlet har skonat den äldre inrättningen mer än den yngre, ehuru de begge gjort sig dertill lika förtjente genom verk, som afunden ej har skäl att tåla. Det är icke ifrån detta rum, som Stiftelsen af Svenska Akademien må, med ett fullständigt omedelbart försvar, rättfärdigas; mindre af en ny Ledamot, som ett sådant bör utföras. Edra skrifter, M. H., och edra odödliga företrädares äro de handlingar, efter hvilka en oveldig framtid skall dömma i denna fråga. En af Tysklands nyare filosofer har sagt, att Statens yttersta ändamål vore det, att göra Staten umbärlig. Månne man icke skulle kunna till
