Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 7 � — tti& nSmna deribland ett ordenstecken, Nordstjeiv nan, emedan det utmärkte ovanlig förtjenst, och af skonsamhet mot ännu rådande fördomar, el* ler af omsorg att icke med deras agg hyässa af �^ undens , fördröjdes för fl^ra Vitterhets-idkare , aom Konungen på andra, ännu mera tillfredsstäl* lande , sätt hedrade och i det allmänna omdö* met upphöjde. Den dag var kommen , då Gustaf den Tre- dje ville kungöra sitt beslut att upplifva den af Lovisa Ulrika stiftade Akademien för vitterheten, häfdérna och kunskapen om forntidslemningar , samt att tillika bilda en särskilt sådan förening af Statsmän och Författare , som skulle genom vältalighet och skaldekonst odla Svearnes språk, vårda och utvidga deras ära. Konungen utnämn- de sjelf Adlerbeth till Ledamot af begge dessa Akademier , och till den förstnämndas Sekrete- rare. Tadlet har skonat den äldre inrättningen mer än den yngre, ehuru de begge gjort sig der- till lika förtjente genom verk , som afunden ej har skäl att tåla. Det är icke ifrån detta rum • som Stiftelsen af Svenska Akademien må, med ett fullständigt omedelbart försvar, rättfärdigas; mindre af en ny Ledamot , som ett sådant bör utföras. Edra skrifter , M. H. , och edra odödli- ga företrädares aro de handlingar , efter hvilka en oveldig framtid skall dömma . i denna fråga. En af Tysklands nyare filosofer har sagt, att Statens yttersta ändamål vore det, att göra Staten umbärlig. Månne man icke skulle kunna till %sen^