Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 75 - ska Akademien läxnpa samma gfita? Sedan Aka- demien stiftades, har språket onekligen vunnit i rikedom , böjtighet och välljud. Om äfven ett allmänt sinne för det sköna vore hos nationen si utbildadty att någon ledning för hennes omdö- men öfver vitterhets-arbeten ej behöfdes, att sjelfva vitterheten icke behöfde försvaret af ett samfund , så sammansatt som detta , att dess bi- fall till blygsamma snillens försök icke fordrad es,, för att bringa allmänheten att bemärka deni ; då kunde Akademien anses öfyerflödig, emedan hon dä hade uppfyllt sin höge Stiftares afsigt. Intill dess skall hvarje opartisk idkare eller endast äU skare af Vitterheten finna henne nyttig , icke så- som en strängt lagstiftande myndighet , ty Snillet erkänner inom sin verld ingen yttre sådan ; men^ som en förening af män, hvilka med sina värf Och sina skrifter gifvit sig rättighet att vårda nationens ädlare bildning. Den uteslutande smak, som man henne tillvitar, har icke varit och må aldrig blif- va någon annan än den , som hennes Ledamö- ters gemensamma själsodling stadgat. Den har ej förtryckt och må aldrig förtrycka något dugligt alster af en enskiltare. Akademien har tålt, har gillat , har beundrat , har äfven tillegnat sig de nya former, som snillen, inom eller utom hen- nes krets , skapar. De i alla afseenden ovanliga Sångerna öfver Creutz och Svea vunno hennes högsta pris , och deras författare kallades att er- sätta hennes förluster af Gyllenborg och Oxen* stjerna. Förut hade hon gifvit en offentlig gärd af sia beundran åt det Svenska Sångare-snille, på