Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


T

- n - SkaMers stämmor /såsom Eolsharpan ijuder emel � lan stormens ilar; åénna C antai i som i mäktiga toner förkunnar Sr^as beslut att segra eller aU falla med bevarad ära; denna sköna varning til) Däldens lägre växter att ej yrka ekens fall ; den-^ na på en gäng bestraffande och upplyftande Häf^^ dernas röst; denna det dristiga snillets och det blida hjertats rörande förbön för lagens offer. Och Adlerbeth, huru vältaligt yttrar icke han, infö? Konungen och Rikets till en gemensam Öfver- läggning samlade Ständer , sina stridiga känslory huru frimodigt siri öfvertygelse i frågan om den Lagy som skall förundra Riksstyrelsens åldriga former? Han känner sig vara skyldig fädernes-, landet att bestrida ett förhastadt antagande a^ dehriä' lag, * som hans välgörare föreslagit; vara ékyldig' honom, atfsökii äfväiida frhn hans per- ion ocli hans rykte de följder, h vartill han frutrj tade att det kunde leda. Han fyller sin pligt;^ ser sina föreställningar beveka *deri' ädelmodige Koniihgefn öch vinna dfess bögaktnirfg, men vara vanmäktige att hejdia Händelsernas fart; suckar,^ öch h*ar' styrka att förblifva Gustafs vän.. Sång-gudinnorna , soin förljufvat den före- gående riden af Gustaf den Tredjes lefnad, gjöto minnets och hoppets tröst öfver den sista oroli* ga. De hade lugnat, de kunde ännu lugna sin* nena, oqh ett nytt samhällsskick skulle då, kraf* tigare än det äldre., befästas af Inrättningar^ re<* nade från de störtades fel. Det har skett; men h^P^ lom det ifrigast önskade^ fick. ick^!i#jelf bestäm*