Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 78 —

bestämma den nya byggnad, som vi, efter ytterligare förstöringar, sett uppföras. Efterverlden, som upptäcker de för samtiden ofta osynliga länkarne i stashändelsernas kedja, skall finna hvad vi, för den frihet vi njuta, äro skyldige den hvälfning, som kostade Gustaf den Tredje sällheten och lifvet.

Adlerbeth hade blifvit, 1787, befordrad till Cansli-Råd med säte och stämma i Cansli-Collegium. Detta Embete och hans derjemte bibehållna äldre beställning, lemnade honom tid öfrig till dramatiska arbeten, åt hvilka han nu ifrigast egnade sin skaldeförmåga. Han hade författat det första Skådespel, som Gustaf den Tredje såg uppfördt på den stora Svenska Theatern. Hans var den sista nya Tragedi, som återförde Konungens sinne till dess fordna ädla njutningar. Edip gafs första gången, och den höge åskådaren, som nu betraktade en diktad föreställning af ödets obevekliga våld, anade icke, att han sjelf, trenne aftnar derefter och inom samma rum, skulle, mera rysligen än besegraren af Sfinx, ryckas ifrån det folk, som han räddat och fräjdat.

Ett nytt tidehvarf började nu med den vise och gode Carls förmyndare-regering, hvilken småningom lugnade folkets upprörda sinnen, vårdade och förhöjde Rikets välstånd, stiftade nya gagneliga inrättningar, och, då den sorgfälligt afskilde Sverige ifrån deltagande i Europas stridigheter, bevarade derigenom både dess fred och dess samhälls-ordning. Det var icke att vänta,