Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 8i — Ådagalägga sitt förakt för jordisk flärd. M&nga anledningar förenade sig derföre till den beskyll- ning för lättsinnighet, hvilken man nu började att utkasta öfver det föregående tidehvarfvet, Dea saknade icke all grund; Athén var icke öch kun- de ej vara ett Sparta. Men den har intill våra dagar blifvit utan granskning upprepad ifrån mun till man, samtr med öfverdrift och orättvisa fallit på Konung Gustaf den Tredjes hof och på haiis vittra nöjen. Uti begge deltog Adlerbeih, och hans minne fordrar således att beskyllningen un- dersökes. Jag har redan sökt visa hvad vår tid är skyldig åt Gustaf den Tredjes bemödanden , att förädla sitt folk, och jag har med vördnad nämt några af hans enskilta vänner och af hans Hofmän. Ibland mängden af dessa hafva icko alle kunnat utmärka sig genom ryktbara yärf, men aldrig har kanhända uti hvilken samling som helst af unga män , gynnade af lyckan och frestade åf dess förförelser, hederns grundsatser varit mera allmänt gällande, och med mera öm- lålighet vårdade, äi^ i detta talrika hof. Det gifves dock en skillnad emellan lättsinnighet och ett lefvande sinne, känsligt för milda njutningar. Det tunga är det då alltid redbart, eller dH tqd- bara alltid tungt? Har man dä aldrig sett någoa i yttre seder sträf man obetänksamt' öfverlemna sig åt sina begär med en vild yra? Denne trögo olustige yngling, som aldrig ler åt nå^ot finare skämt, och gäspar när vi fälla tårar, är han icko lättsinnig dä han på ett lärningskast sätter sin fa � Sf. Akad. Han dl. /r. ^^jf^' ^é Vit* G