Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 84 —

troende, som Riksföreståndaren och dess rådgifvare hyste til hans djupa vishet, hans redliga afsigter och hans foglighet, var kanhända nödigt för att stadga deras öfvertygelse, att det nämda förslaget icke uppfyllde nationens skäliga väntan, samt bringa dem, att icke yrka dess antagande. Samma förtroende åter af hans beslutande medborgare verkade mäktigt att förena dem till bifall af den lag, hvartill han gifvit sina råd och sin granskning. En undersökning af dess värde vore vid detta tillfälle icke lämplig. Det är pröfvadt under förflutna sjutton år, samt bevittnadt af Sveriges lugn och af dess constitutionela författnings bestånd, medan månge af Europas öfriga Stater slitits emellan folkens fordringar af en alltför vidsträckt frihet och regeringarnes alltför häftiga ansträngningar, att rädda sin fordna makt, eller att återvinna den. Men det var icke att vänta, att detta skyndsamt fullbordade verk skulle hinna at blifva fullständigt kändt och omfattas af en allmän öfvertygelse, under de få dagar, som Rikets vådliga belägenhet lemnade åt Ständernas öfverläggningar derom. Sådant är dock det Svenska folket, när dess spänstiga kraft af någon stor fara sammantryckes; det lyfter sig då till en klar åsigt af det hela, och besluter, med en lugn förtröstan, i afseende på delarnes öfverensstämmelse, till de män, hvilkas förstånd och dygd det erkänner. Nu, i det främsta och det talrikaste af Riks-Stånden, uppstod Adlerbeth för att tilstyrka ett skyndsamt och ovillkorligt bifall till den föreslagna grundlagen, Frihetens ifrigaste