Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 85 - yrkare igankSnde den man, hvilken tjugo Sr förut hade talat för henne; de, som fruktade hennes öfverdrift, litade på orden af Carls och Gustafs^ Yän. Han stod der i den högtidliga sam- � lingen, såsom en medlare emellan dq skiljaktiga tänkesätten. Hans allvarliga uppsyn, tårarne som ▼ille framtränga i hans ögon, och hans rörda stämma gåfvo en ökad styrka it hans tal. Det afhördes med enhällig förtjusning, och tyenne dagar der efter ägde åter Sverige Konung och lagbunden frihet. Det ägde äfven omkring Thronen ett Stats^ Råd af upplysta och rediga medborgare, hvilke skulle med sin erfarenhet och' sin omtanka leda Konungens beslut, men icke herrska öfver hans vilfa och ej dela hans makt. Då ännu lefde i alla Svenska hjertan den gamla, hos menigbé* terna outplånliga, öfvertygelsen , att Sveriges Ko* nung må höra råd , men sjelf styra. Då ännu var icke öfver Gustafvernas och Carlarnes land ut- bredd den främmande läran, att en Konung, för att hålla sitt Majestät i heigd, endast bör välja förvaltare af sitt välde, som ostrafiFadt må kunna smädas och störtas; men icke nedlåta sig till någon egen pröfning af statens angelägenhe- ter, icke med egen rättrådighet och vishet skyd* da sina undersåtares välförd , icke med egen blick upptäcka deras lidanden och. behof , icke med egen kraft ordna statens försvar, samt, i följd häraf , Icke åt sitt hjerta vinna deras tacksamhet och kärlek I eller åt sin förmåga deras beundran^