Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 86 -- Vi I Srenskar, kände oss då stolte öfyer att vara Svenskar, och sökte ej att genom en Minister- styrelse, som Tårt rikes inskränkta vidd icke hel* lér gjorde nödig, blifva Britter eller Fransmän, för att ännu en gång slitas emellan ytterliga par- tiers öm^om segrande våld. Vi trodde , att rätt- visa och noggrannhet vid de 'allmänna ärendens behandling uppvägde olägenheterna aF nfigra för- dröjande former, h vilka äfven, ntan att rubba statsförfattningens grunder, kunde förenklas; men alt den brådskande farten af en Turkisk styrelse svårligen kunde vinnas utan en Turkisk försa- kelse af alla anspråk på säkerhet för statens och enskiltas rätt. Med dessa tänkesätt, som af ålder varit och, ehvad försök man vågar att dem rub- ba, skola f^rblifva det Svenska folkets, hade ock Adlerbeth tillstyrkt stiftelsen af det Statsråd, hvaruti han, till allmän glädje för de upplysta i nationen och med bifall af alla meningar ^ inkal- lades � Dertill valde honom den åldrige Konung, som, endast af kärlek till sitt fosterland , å nyo i en vådlig stund åtagit sig regeringsbördan^ och flom ville förstärka sin egen kraft med visa och rättsinniga rådgifvares. Tiden är ännu icke inne � att öfverlemna åt historien ett omdöme öfver denna regering, att framställa i full dag alla de svårigheter, som den hade att öfvervinna; att utreda alla de faror, undan hvilka den räddade Sveriges sjelfständighet och lugn, eller alla de omsorger 9 hvarmed den befästade dess frihet, upprättade dess näringar, befrämjade deras fram- tida tillväxt I och beredde deti nya ära, som de