Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- s? - Svenska vapnen vunne under en stor hSrforare. Adlerbetli, hviiken med sina råd medverkat att förvärfva oss denna hjeHe och statsman, förblef i sin upphöjda och oroliga befattning intill dess fäderneslandets frälsning, tillika med Europas, var fullbordad. Efter e^Hiksmöte, vid hvilkee det rådande eller åtminstone det högst ljudande tänkesättet röjde en hugnesani, ehuru kanhända icke nyttig eller rätt ädel glömska af nyss för- svunna vådor, fann han sig, utan förebråelse, kunna återgå till det enskilta lifvels stillhet. Han lemnade i8i5 ett Embete, som han icke eftersträf- vat och hvilket nu endast skulle mot hans ål- derdom reta det tadel, som skonat hans ungdora och hans mannaålder. Han lemnade det, lika aaknad af Carl den Trettonde, af Carl Johan, af dessa Rådsherrar med h vilka han i sex år de- lat bekymmer, ansvar och ära, samt af de med � borgare, som kände hans rådslag. Jag skattar mig lycklig att vara en ibland dem, och atl kunna i denna Akademis häfder nedlägga mitt vittnesbörd, att Stats*Ilådet Friherre Adlerbeth vid ^lla tillfällen uppfyllde sin pligt som en red- lig Svensk man och en värdig medlem af den föryaltmng han tillhörde. Jag tillåter mig icke att bedömma framfarna sådana inom mitt fädernes- land eller de med denna samtidiga Ministérer i Europa; men det vet jag och det bör jag säga, att i afsigters renhet och i sedlig grannlagenhet ingen öfverträlFat detta Svenska Stats-Råd. Det stod på sin dygd , upphöjdt och befastande Sve- rige, såsom en lund af ekar, bvilken- med siixa