Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 88 — rorter aammanhåller holmen midt uti den Tilda hänförande strömmen. Stats-Bädét Adlerbeth hade blifvit utnärad till Friherre. samt till Riddare och Kommendör af Kongl. Ma]:ts Orden. Med dessa värdigheter hade han kunnat förena den högsta, som är eg- nad fit sj^nnerliga förtjenster mot riket, om hans ihärdiga blygsamhet icke hade afböjt denna ut- märkelse. Sällan afträder nägon Statsman från de all- männa ärendenas bana, utan en hemlig önskan att blifva glömd af sin samtid och att sjelf kun- na förglömma henne. Mindre, an nägon annan , kände likväl Friherre Adlerbeth behofvet af den- na ömsesidiga förgätenhet. Han uppbar sin andel i de oblida omdömen, som här och .der ialldes öfver d^n styrelse, hvari han deltog. Men enskilt rönte han en odelad aktning, och hans harmlösa sinne hade ingen, i fria samhällen utomordent- lig, orättvisa att ihägkomma, men förlata. Detta var måhända en följd deraF, att han i vanliga mål inskränkte sin verksamhet inom en rådgifva- res trängre krets. Redligen och frimodigt yttrade han sina tankar öfver de beredda förslagen , men till d^ras beredning medverkade han sällan. Den na varsamhet var icke feghet, ty han hade förut gifvit tillräckliga prof af sitt mod och gaf dem äfven nu, då vigtigare händelser det kräfde ; den var id&e sorglöshet, ty han bekymrade sig med värma, någon gång med oro, om fäderneslan- dets ödeu och regeringens ära. Men han miss-