Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— go -" och ville drifva derutur emedan de icke alstra annat än glans och fira och medel till öfver �inn- liga njutniixgar? Skulle han vilja öfva sig att handtera Krämarens vigtskäl, for att afväga det mätt I som hans nation mä ätnjuta i den milda Skaparens gäfvor, eller mödosamt använda en läg räkenkonst för att uppställa bokslut mot en ädel fosterlandskänslas fordringar? Men Staten är icke en sammansättning af döda hjul, utan af lef � vande menniskokrafteri som inbördes röras och röra; icke ett slutet hushåll , hvars förnödenhet- ter endast vägas och mätas, utan ett auUeligt samfund, som värdar och främjar det heliga på jorden. Hvarje nation är en framskridande säng^ eller en del deraf, uti mensklighetens Epos, diktadt af den Evige för att uppskrifvas af Ti � den. Ingen dödlig fattade dess vidd; men dä hopen gradvis ser de stumma tecknen, och fös- ter vid dem ljud, och stafvar de^sa tillsamman och binder enkla begrepp vid de enkla orden; då anar det odlade snillet handlingens gängi d& hör skalden de skiftande tonernas rhjtm, och skådar det oändeliga spegladt i begränsade bil- der. Staten är ett konstens verk, men den högai den fria konstens. O^ss former böra vara för- ståndsenligt sammanfogade; men de höra ock lifvas af en anda, som endast känslan och icke begreppet fattar. Och dä blifver intet enda af dess värf ringa, intet utan en djup betydelse för skalden eller för någon , hvars hjerta en skön konstbildning förädlat. Sätt honom på domare- Sätet, och han skall icke afmäta sitt nit. för rätt*