Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


~ 92 -r- hon skulle uppfånga sanningeii och binda den fria dikten uti nåitet af retliga nerver. Endast tre år återstodo af Friherre Adler^ beths lefnad^ sedan han drog sig ur en ombyta lig verld för att, ostörd af dess buller, njuta det oförgängliga från en länge försvunnen. Öfversätt^ xiingarne af Horatii Öder och af Ovidii Meta^ morphoser blefvo alstren af denna hans ledighet ifrån statens värf; jag säger icke hvila, ty han försmådde henne så länge hans själ kunde verka, och han nödgades icke heller att emottaga hen- ne förr, än i grafven. En sådan aldrig tröttnande drift till arbeta Tar hos denna ovanliga man destomera aktnings- värd, som lyckliga omständigheter och en tidigt insamlad skörd af ära befriade honom från be- hofvets tvång eller namnlystnadens retelser der* till. Att gagna sitt fädernesland var målet för alla hans mödor. Gagneliga voro ock alla hans verk, de för- ita ej mindre än de sista. En yngre tids friare lynne må förkasta de regi or, härledda från den Grekiska konstens enfald och åskådliga skönhet^ aom han, följande Corneilles, Racines och Vol- taires efterdömen, sorgfälligt iaktt?og i sina Tra* gedier. Man skall dock erkänn � att dessa, i sin art, hafva obestridliga förtjenster af karakterer- nas sanning, händelsernas enkla utveckling, och dic tionens renhet. Med dem gaf han åt Svenska Theatern en bestämmelse, som upphöjde nöjet