af landets allmänna vitterhet. Jag skfims att säga efter ryktet, att dé begge riksatånd, som preten- dera den bästa uppljsoing, med största applauw emottagit skränet af Th., som trängt sig ända upp till Gefle *). Du mius vår gamla aning, den vi p& en gång trodde vara för högmodig och för ömke- 1ig, att Svenskame redan öfverstigit den möjliga höjden af sia litteratur. Gå du fort, att göra den- na fruktan tilt intet; att på en gång gifva prof af en väsande smak och att f&rsvara den. Jag är i denna fejden som den fattige, hvilken ingen ^en- dom har att beskydda, men som har ära nog i själen att beundra fosterbygdens försvarare och sö- ka härma honom." Striden fördes dels i ströskrifter, dels i tid- ningar. De senares förhållande var eget. Den mäktigaste man i vår vitterhet, ansedd såsom dess diktator, — Kellgren — behöfde stundom ett par veckor för att fä en liten uppsats infijrd i Dagligt Allehanda. ••) Leopold fann derför nödvändighe- ') Eiksdagen var ået lorsamlad. ") Under hetaste atridea akref Kbllorkn härom till Leo- pold: "Den lilla artikeln stod ej i Allebandn i dag. Jag känner Pfeiffers sölaktighet. Des torde ej flann InfSrts på H dar. Likväl är det sky ndaam heten, som skulle öka me- riten. Får jag derför projektera, att herr Icongl. sekretera- ren vore god och genom samme man, som iiilemnade ma- nuskriptet, e^igerade en uker terminus ad quem af den
