— 187 — ven det alldeles nya kaa äga ett högt värde. Jag är tillreds att vörda mästai'en, när och i hvad slag snilleD, som, begåfvade med en hög själ, uppfatta det sub- limaste, men icke kunna uttrycka det annorlunda än i brutna och förvirrade ljud, hvaremot hvad han kallar "ta- lent-menniskan" återger tanken med lätthet. Han benäm- ner de vittra "skogsmennidkorna" ömsom Oränz-Geniea och "passive Gemes, gleichsam in poétischer Prosa geschriebene Geister," och tillägger: "Ist der TaUnt-Mensch der kiinst- leriche Schauspieler und froh nachhandelnde Affe des Ge- nies^ so sind diese leidiende Gränz-Genies die stillen, �m- sten, aufrechten Wald- öder Nacht-Menschen desaelben, denen das Verhängniss die Sprache abgeschlagen." Han spörjer derefter: "Wohin gehört Diderot in der Philosophie und Rousseau in der PoésieP So augenseheinlich zu den weiblichen Gränz-Gemes, indess jener dichtend, dieser den- kend mehr zeugte als empfing. — Lessing, wohin gehört er mit seinem Denken? Nach meiner furcli teamen Meinung ist mehr sein Mensch ein actives Genie, als sein Pbilo- soph. Auch seine geistreichsten Darstellungen mussten sich in die Wolfischen Wortformen einsargen lassen." Vor- schule der jEsthetiky I Th. �10, Passive Genies. — Det må nu lemnas derhän, humvida icke Bouss �au, Diderot och Lessing funno uttryck för sina tankar; men så mycket vill synas, att uttrycket litteraturens "skogsmenniska" och "nattmenniska" begagnats äfven i tyska litteraturen, om stora författare, utan att, oss veterligen, gifva anledning till bannlysning och korståg emot författaren. Eget nog var det Milton, som först ledde tanken på Shakspeare's "skogsnatur," med dessa rader: "Our sweetest Shakspeare, � fancys child, Warbles his native woodnotes wild," — Redan under striden med Thorild erkänner Leopold Shak- SPEARE*s storhet, men anser att denna icke ligger i vissa egen- heter, som blinda beundrare mest prisa och söka härma, utan
