— 188 — ban framträder. Eadast göre man ej i Titterheten, likasom i bruk af klädsel, blotta njbeten till d^ rättas bögsta föresyn och vräke ej med förakt un- dan de gamla mönstren, från hvilka det alltid skall blifva lättare att himmelsvidt afvika, än att på en enda bårsbredd öfverträflfei dem."*) Den främste på sin tid i filosofien och Titter- beten, verkade Leopold ej mindre för språkets för- ädling och vård. Han egiiade flera års mödor åt en för modersmålet vigtig angelägenbet: bestäm- mandet af stafningslärans grunder. Han underka- stade sig det för en skald motsträfviga arbete, att bringa reda och sammanbang i stafsättets försum- made lagar. Detta kunde ej ske utan djupare forsk- ning och bekantskap med modersmålets utbildning under föregående årbundraden. Så uppstod afband- lingen Om svenska stafsåttet,'" följd af den lika utmärkta uppsatsen Om grunderna till svenska stafsättet," b^ge införda i Akademiens bandlingar. Att förlika olika åsigter inom Akademien och ve- derlägga de mångfaldiga, mer eller mindre grun- dade inkast, som gjordes af andra författare, kräfde i det mest osökt och naturligt snillrika hos honom. "Om ni rätt granskar Shakspeare/' säger ban, "skall ni finna, att han är störst der han är minst bizarr, och mest beun- dransvärd der han är minst underlig." Anmärkningar vid skriften Kritik öfver Kritiker, sid. 84.
- ) Soardade Skrifter, 5 bandet
