— 190 — Om det nyssnämnda sorgespelet torde kännares om- döme förblifva, att det är värdigt Racine's eller Voltaire's penna, Oxenstjerna hänfördes så af dess skönheter, att han öfversatte det på fransysk vers, att föreläsas den berömda författarinnan fru Stael, under hennes vistande i Stockholm. En tolkning af Virffiniaf i obunden stil, är, liksom en dylik af Oden, införd i Chef-d ceuvres des Théatpe^s Etrangers. *) Planen till Virginia uppgjordes, såsom nästan alla inhemska skådespel denna tid, i samråd med dramatikens dåvarande främste kännare, konungen, under hvars ögon de första akterna utarbetades, ehuru hans bortgång och andra mellankomna hin* der fördröjde styckets fullbordan. Det är bekant, att hos de så kallade nya klassikerna (Fransmän, Italienare, och deras efterföljare) antika namn och händelser i allmänhet voro ett slags omklädnad för deras samtids tänkesätt och känslor. Man har anmärkt, att Racine's Alexander i grunden är en förklädd Condé, och att man ej ser hans Titus och Berenice utan att tänka på Ludvig XIV och hertiginnan De La Valliére, ehuru, å andra si- dan, ej kan nekas, att han skildrat Nero och kej-
- ) I le Messager du Nord, 1825, n. 39, finnas jemväl styc-
ken anförda ur Oden, — Virginia är öfversatt på tyska af Muller.
