— 273 — gen erkänna denna gudomlighet, på hvars altare han frambär ett angenämt rökverk af lekande in- fall. Dessa tjena väl oftast till intet annat än att roa läsaren på ämnets bekostnad, äfven utan att upplysa det; men jag är dock M. H. mycken er- kånsamhet skyldig för den möda och det snille, som blifvit användt vid granskningen af mitt ar- bete. — Allmänheten, utan att besvära sig med eget pröfvande, beväpnas med skäl till både pris och klander. Det förra smickrar mig af en upp- lyst kännare. Ofverflödet deraf hade kunnat miss- haga läsaren, om ej det senare tillkommit, och lä- rer förmodligen ej annorlunda anses än som ett vanligt mynt, hvarmed granskare köpa sig rättig- het att upptäcka felen. För mig har detta mynt icke behöfts. Det är sjelfva de kritiska anmärk- ningarne, for hvilka jag är M. H. högst förbunden. De gifva mig anledning att förklara de omtvistade ställen och pröfva huruvida någon ändring fordras, hvarom jag ännu tviflar." "Om M. H. behagat läsa eller minnas före- talet till poemet, så hade många anmärkningar blifvit sparda; han hade då sett alla de delar, som nödvändigt tillhöra mitt ämne, och ej satt dess tillräcklighet i fråga. Sjelfva poemet har dessutom kunnat öfvertyga M. H., att det inne- fattar annat än frost och töväder, annat än mar- chen öfver hafvet, ehuru underbar den varit och värdig att beskrifvas till alla dess omständig- heter." Sv. Åkad, Handl. 35 Del 18
