pröfning, ämnar jag angripa sjelfva redaktionen, som sedan tyckes böra bli ett nästan blott mekaniskt arbete, och dermed fortfara, utan annat företag, så långe jag orkar hålla pennan i handen." — Den 4 maj 1812: "Jag lefver numera med platt ingen, utom med ortografien. Knappt kan man också vara i sämre sällskap än med den fördömda hexan och hennes gamle riddare, hvars bläckiga handske jag hade den dumheten att på Akademiens vägnar upptaga. Tusen gånger önskar jag, att jag hade dem begge ändtligen från halsen, och jag försäkrar, att jag verkeligen gör allt hvad göras kan, för att det snart må ske. — Mitt förnämsta arbete har hittills varit med de tvenne tabellerna, som innehålla svenska språkets skrifning och läsning, dem jag öfversett, omarbetat och sökt bringa till möjligaste grad af korthet och fullständighet. — Sedan detta skett, skola de begge tabellerna göra, hvad jag icke gjort, resa till riksdagen,[1] för att utbedja sig ett ögonkast af dervarande herrar akademister, på det att nationen, vid samma riksdag, må få afgjorda de tre stora högmålen: bevillning, konskription och ortografi." — När ofvannämnda utförliga försvar för Akademiens stafningslära var färdigtryckt (upptagande ett vanligt band af handlingarne), hade det allmänna bruket redan i de flesta fall gifvit en sådan häfd åt Akademiens stafningssätt, att författaren, lika
- ↑ I Örebro, der Rosenstein, Adlerbeth, Wetterstedt, Nordin, Edelcrantz m. fl. af Akademiens ledamöter vistades.
