~ 850 — ofran anförda aUmäiina omddmet, att ifrågavarandt � dikt uppenbarade "^ett snille mäktigt att, geaofm dess rika bildningsgåfTa, en dag gifva it stenska vitterheten en ny ^rad äf upphöjnitig/* fbtekommer i det af Leopold, i Akademiens namn, uppsatta utlåtande följande tillagg, hvilket för oss, som en- dast äga i minnet den fulländade sången, måste synas opåkalladt, men som, då man erinrar sig de ställen, bvilka blifvit uteslutna eller omskrifna^ icke tyckes saknat anledning. Deri yttras nemligen: Det allmänna bifall, hvarmed dessa vackra stäl- len blifvit af benues ledamöter af börda, bar likväl ej bindrat Akademien att i samma poem finna andra af antingen ofullbordad skönbet � eller af ett slag nära intill det vågsamma och högt uppdnfna^ bvaraf bon anser vådligt att genom sin belöning uppmana efterföljden. Hennes omsorger bafva va- rit delade emellan önskningar att på ett värdigt sätt hedra en förtjenst, hvilken bon bland flera medtäflate fördelaktigt urskilt, och den skyldighet, som måste vara hennes egentliga, att val^a öfver språkets renbet, aktningen för erkända reglor och smakens fordringar; fordringar, bvilka icke hennes enskilda tycke, utan de störste mästares efterdö- men gifvit kraft af erkända lagar. Hon bar trott sig förena sina förbindelser med rättvisan emot författaren, då bon, jemte försäkringen om det nöje, hvarmed hon håller honom det utsatta priset tillhanda, beslutit meddela öfver poemet sina här-^ vid gjorda anmärkningar, och hon hoppas att ge- nom deras efterföljd ej mindre förtjensten af detta
