— 370 — JBg tror att den lilla åagehi bette, och favilket ji^ med flit nämner, på det jag ej ma yeta mig hsSf^ tmdanstuiit någoi eoda af de saUriska drag, som Ininnat från början finnas i detta omilda stycke. Scdlheten skådad i hottn&nT -^ och '^p/^glingen på tå, skaUe då bSra tiU deima klass? Jag täl- står, ai:t j �g kM de �a uttryck �gilla � af dea på. Stådda goda tooe �. Men att det icke är jag, sona
�mnar gösra mig till dess fullmäktig emot geniet �
det tror jag att ^dbftL min Fers tjdli^ i^ ifisar. *) Ännu mindre tillhör det mig aU sätta mig i domstolen öfirar en mai^ poetaska Yärdcu af deo nppfaöjdia rang i xkita jrke, som herr professorn* Jag har kunnat ytttra någan gång mina naAningair � dels såsom akademist, dels såsom också "målare, men det har alltid Tarit under f&rutsättando af en jemlflikhet, hrarpå jag aldrig glöoat hum mycket |ag sjelf idnner, och som kanhända, äifven den, ra- rit en förmäienhet. För öfrigt inskränker jag mig Att göra, <ef(r^ min förmåga, rättvisa åt allt det vackra, hvanmed v4ssa lyckliga pennor då och då litet upplifva nm iLåoga ^trånad, och att, hvad mig sjelf angår, med ^tålamod underkasta mig denna ckf*^ T^ min egen medelmåtta. Poemen af Ch - • **) i Stockholms-Posten har jag läst med ett ndje, som min slappa känsla iw
- ) Leopold begagnar sjelf det sistnämnda talesättet i ett poem :
"Väl — så lyft dig, stoftets son, Lyft dig, gudalik, — få tån.*'
