— 371 — blotit imönkt återls^ilaar. Men det stj^eke af atganoa hand � hr professorn omtalar, rettar löiu Jängtan ptt göcQ. iQUrware bekantskap med ea xkj talang, som Ipfyair $ktt hedra y^x vitterhet. Utbed mig, jag •anhåtUer derom, författarens vanska^p och hans poem. Henr professorn talar om att dfverge poesien, ^pm måb$<nda hittills förvillfid om siq rätta be- ^ammel^e. Jag ser således, att bi^ professoim 4M^bÅ fönföljes af denna oroliga fantasi, detta ihenii- .tiga QHSStroende till sin förtjenst, som ^tu^deligen marterar nästan hvar sann talang, och som nästan aldrig ep ;minut besvärar medelmåttan. �ki enda |>er9on af denna sistnämnda klass måste jag likväl Ufndantaga, om hvilken jag kan taJa .m^ed fiiUkoxn- iig käp^iedom, och som i hela sin lifstid aldrig upphört att säga sig sjelf just hvad hr professorns bref i den delen innehålla. )Poesien har utan tvifvel sina stora hemliga vi- drigbv^ter. Det är ej den minsta deribland, att se ständigt för sig ett ideal af fullkomlighet, som man måste misströsta att ens på långt när hinna, och som man dock nödgas märka att en och annan hunnit vida närmare. Men utom det att detta icke lätteligen kan vara hr professorns fall, åtmin- stone inom dess fädernesland, synes det mig all- tid ett fåfängt företag att kämpa emot sin talang, när man verkligt äger en sådan. Man må göra hvad man vill: den förer med sig som vinden och vattenstråket. Allt hvad man kan göra visast i den delen, synes vara att, med all kärlek, all rättvis
