— 372 — högaktning för detta sublima yrke, sätta för sin egen del et4 lagom värde på framgången deraf. Jag nämner likväl detta blott såsom en regel lämplig för mig sjelf, redan vid gränsen af min förmåga, icke för hr professorn, som troligen har ännu en stor hälft af sin bana omätt, ouppfyld, kanhända ogissad. Då det ur flera skäl visserli- gen tillhör mig att mera, än hr professorns per- sonliga lugn, rådfråga svenska språkets och vitter- hetens fördelar, måste jag tvertom råda hr profes- sorn att icke finna någon sällhet under den hög- sta möjliga äran i vår vitterhet. Jag har den äran att vara med den upprik- tigaste tillönskan af en sådan framgång, med ett hopp derom, som hr professorn så ofta rättvisat, och med en deremot svarande fullkomlig hög- aktning högädle hr professorns ödmjukaste tjenare och oföränderligt tillgifne vän Leopold."
Till herr professor Franzén. (Vid läsningen af hans tal om svenska drottningar.) Togeln, föst vid ägarns hand,
- Som man ser beständigt ila
"Af och till, förutan hvila, "Hela längden af sitt band": Denna bild är menskosinnets; Evigt kastadt af och an Mellan hoppets rymd och minnets; Den är skön och den är sann.
