— 375 — ett skönt Leopoldigkt berOm, kryddadt med eit i^ämt dfVer den goda tonen, född af ett galanteri emellan sniUet och kaprisen. Jag bedyrar, att han kke gaf mig någon större anledning att frukta, <fdi att han år alldeles oskyldig tiU ett missför- stånd, som endast min egen orolighet våUat. Om jag skall tillstå sanningen, ingick i min yttrade fruktan tillika ett slags list, som derigenom fbr �- sökte att rinna verserna ur H. K. Ses gömma, der doktor Rutström fruktade att de skulle stadna. För öfrigt, om dessa verser verkligen innehål-- Ut ett förtjent tadcU hvad rättighet hade jag ägt att deröfver klaga? Den, som uppträder såsom författare, går i falt, och måste behålla de sår han icke äger skicklighet och styrka att afvärja � For- drar han skonsamhet, så uppsäger han ju i det* samma alla sina anspråk på stridsäran. Det är sannt, jag har alltid bäfvat för ett hugg af Leo- pold, ty jag har sett i dess hand Voltaire's vapen, och man har ifrån den tid, då Kellgren begynte uppmuntra mig, sökt att förskräcka mig för H. K. S:s strängare aga. Men man har bedragit sig; jag har i H. K. S. funnit en skyddare, en vän. De omdömen, H. K. S. meddelt mig om mina små försök, ha icke allenast varit skonsamma � utan ock så uppmuntrande, att jag vore oförskämd om jag icke dermed vore förnöjd. Äfven H. K. S:8 kritik har jag funnit så rättvis, så lärorik och så litet sårande, att jag deraf känt mig långt mer tillfredsstäld , än af ett oinskränkt beröm. Jag boppas äfveri att jag visat åtminstone ett bemö*
