— 377 — att kalla min bror och vän, så skall dock mitt bref synas röja en glömska deraf. Beundran — ehura alltid lifligf ja fastare med hvar dag — skall dölja sig under förtroendet/* (I öfrigt blott enskildheten) 9. Leopold hade tackat Franzén f6r hans granskning af den förres ordboks-arbete, hvarpå Franzén svarar, KunUa d. 20jvU 1812: *Tnllkom~ ligen belönt för mitt lilla arbete genom nyttan och nöjet af de skrifter jag läst, njöt jag likväl redan i Stockholm en ny och stor belöning genom det samtal jag i anledning deraf hade med min bror, — ett samtal, som jag aldrig skall förgäta. Om jag ock glömmer de ämnen, hvarom vi talade, skall jag likväl aldrig glömma det sätt, hyarpå M. B. upptog och besvarade mina ofta förhastade an � märkningar. Med ett ord, jag gick ifrån M. B. (såsom jag alltid gått) med en förnyad känsla af yördnad och tillgifvenhet/* 10. Akademien hade enhälligt beslutit att till* dömma Grubbe det Lundbladska priset* Leo- pold, såsom blind, bevistade ej mer hennes sam<* mankomster. Franzén underrättar honom i ett bref af den 5 febr. 1827 om beslutet och tillägger: *Tör professor Grubbe vore det en fördubblad heder, om bror med sin röst gåfve priset sitt fulla värde.*" 11. Leopold skrifver, den 18 maj 1829, i an- ledning af det tal, hvarmed Franzén jordfästat Leopolds nyligen aflidna maka: Älskade och vördnadsvärde vän! Förlåt en gammal blind sjukling, djupt ned- tryckt af sorger och saknad, om han alltför sent
