Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/382

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 378 — Jhnnbår Mt erkänsla, dom luin, sedan tre daga � tidy fbrgäf^e � gökét ord att attrycka* Alia bror � bieBkickoifi^ t freds^s påminaet om den gyllene grenen, som öppnade vägen till skaggomas hem. *) Men tillåt att jag för ögonblkket lemnar ä sido de stora historiska skuggorna, som min bror i sitt poem npprullat, för att här uppehålla mig vid den enda, som ännu uppfyller hela min själ. Jag upp-* tepar då, att jag hvarken kan eller ens vill för-^ söka att uttrycka, med hvilka rörelser af Ijnf smärta och innerlig tacksamhet jag låtit mig väl tio gån- ger föreläsas de handskrifha guldbladen som åt^^ fidjde de tryckta. Min brors ädla och deltagande irånskap bar förekommit min bön och uppfyllt en önskan^ som mitt hjerta hyste, men min mnn icke vågade yttra. Redan af de från grafven återkom^' mandes upprörda känslor och enhälliga loford un- derrättades jag väl tillräckligt om värdet af detta fofträffliga tal, men jag bör tillstå, att den egna läsningen deraf oändligen ökat både min beundran och min förbindelse. Ja, min bror, sådan var hon,, denna ädla, vördnadsvärda qvinna, sådan var hon som bror skildrat henne^ Hura det åter varit möjligt att med denna fullkomliga sanning, och till denna grad af noggrann likhet, afteekna en per- son, hvilken min bror, så länge jag kan minnas, brarken sett eller känt, detta är geniets hemlighet � och en gåta, som för oss andra icke skulle blifvsu

^) Franzén hade sändt til! Leopold sitt skaldestycke "Mö- tet vid Al?a8tra/'