— 425 — lika med de anmärkningar som åtfölja poemet Folkens öden m. m. , hr K. R:s och hr landshöf- ding v. Rosensteins granskning. Är jag lycklig nog att Vinna sådana männers bifall, smickrar jag mig äfven med hopp om publikens. — Finner H. K. R. dem äga någon förtjenst, verkar ett ord från H. K. R:s mun till en bokhandlare eller boktryc- kare mer, än allt hvad jag med mitt bemödande kan uträtta."*)
Bilagan 17. (Tm sid. 230.) Denna strid väntar ännu sin häfdatecknare. Utan att söka gå denne i förväg, må några all- männa betraktelser öfver frågan här finna rum, helst man kallat densamma striden emellan aka- demister och fosforister," ehuru ingen enda akade- mist deltog i den egentliga fejden. Vi vilja gerna tro, att en god afsigt ledde de unga vitterhets- idkarne. Vi äro förvissade, att detta gäller om den främste bland dem. Att åtskilliga af den nya sko- lans åsigter voro grundade, och att dessas försvarare senare inlagt flerfaldiga förtjenster om vitterheten, må icke bestridas. Vid detta tillfälle ämnar man dock endast skärskåda den strid, för hvilken Leo- pold var det främsta föremål. Framdeles skola vi söka beteckna de olika kämparnes särskilda ) Enebom lärer hafva dött följande år (1810), enligt upp- giften i Hammarskölds Svenska Vitterheten.
