— 431 — engelsk, tysk, dansk, o. s. v." *) För att nu ej tala om det egendomliga som ligger i hvarje folks språk, bildning och föreställningssätt (hvilket Leo- pold, nära tretio år förut, antydt uti sitt inträ- destal i Svenska Akademien), så förnekas, till för- mån för några moraliska öder, hvad som är hos ett folk ursprungligt i lynne och karakter; och detta femtio år sedan Herder låtit höra Stimmen der Völker, och Kellgren, som lyssnat till hvarje ny uppenbarelse af menniskosnillet, i sin tidning fäst uppmärksamheten på Ossian och Sakontala, på Indiernas och Skottländarnes skaldekonst, på Persers och Arabers . sagor. Det var ej nog, att en dylik förklaring skänkte motståndarne ett af- gjordt polemiskt öfvertag; national-andan uppreste sig deremot, och den götiska skolan — med sådana målsmän som Tegnér, Geijer, Ling m. fl. — skilde sig offentligt från en så illa försvarad sak. Frithiofs-skalden hade redan yttrat sin åsigt i det bekanta jubeltalet 1817, (Jer han tecknar å ena sidan den nya poesien "utan form och be- stämdhet, en sjuklig gestalt utan märg och senor, med abstraktionens träsvärd vid sidan och bjeller- kåpan på de dimmigsiL skuldrorna, en vålnad som spökar omkring i månlkenet och målar sina sam- manflytande bilder i molnen," — och å den andra sidan dess motståndare, "bokstafliga gymnosofister.
- ) Försök att upplysa publiken oni föremålet och beskcffenheten
af den elfvaåriga tvisten inom vår litteratur. Författaren afhandlade samma ämne i sitt inträdestal i köngl. vitter- hets-akademien: Om det nationella i vitterheten.
