r
— 41 — de skuggor, som kastats på Leopolds konungslige välgörare, hafva mörka drag ej saknats för den sån- gare, som påstods hafva genom smicker underhål- lit hans svagheter. En närmare belysning af de- ras förhållande torde ådagalägga, att om än skal- den, hänförd af beundran för konungens snille och bjerta, stundom egnat honom en hyllning, som måst synas den förres fiender öfverdrifven, har dock, vid tillfällen af vigt, måhända ingen bland diktens sö-* ner mer oförståldt fört sanningens språk inför herr- skaren, än Leopold inför Gustaf, och att, enligt skaldens egna ord, hans sångmö "talte upprätt med sin kung, som hon med filosofen talar." Den ypperliga skildring af Leopolds filosofi- ska och vittra verksamhet, som hans utmärkte ef- terträdare inom detta samfund skänkt; den teck- ning, hvarmed en annan förtjent ledamot beledsa- gat hans skrifter, och de flera omdömen öfver skal- den och tänkaren, som redan blifvit fålda, synas lemna en efterföljande granskare föga skörd att upp- hemta. Det heter med rätta, att en författares lif ligger i hans arbeten. Men hos Leopold fanns mycket märkligt, som ej står i hans skrifter och likväl förtjenar att kännas af efterverlden; många ännu föga bekanta handlingar, som tilltvinga sig
