— 468 — ny-romantikemas ^et hemland, under erkännande af TiECKS, NovALis' och Schleglabnes snille och flerfaldiga förtjenster, i hög grad ogillade de hlinda anhängames, eller de så kallade Schlegelianemas, opassande framfart mot af ålder berömde förfat- tare, i hvilket hänseende deras svenske efterföljare tagit dem till förebild. Många bevis härpå kunde anföras, men till undvikande af för stor vidlyftig- het inskränker man sig till ett par, från tvenne grundliga smakdomare ur den äkt-romantiska sko- lan, af hvilka något yttrande ännu icke här med- delts: ScHiLLER och Jean Paul. Om sjelfva hufvudpunkten i den Schlegelska konstläran, eller det "medvetslösa" frambringandet, som äfven hos oss inskärptes såsom det enda rätta, säger ScHiLLER i ett bref till Goethe: "Här bifo- gar jag en ny journal, hvari ni, till er förundran, kan se de Schlegelska idéernas inflytande på de nyaste konstdomame. Man kan ej förutse hvad det skall blifva af detta; men hvarken för sjelfva frambringandet eller för konstsinnet kan det upp- komma något uppbyggligt af detta tomma och bizarra slödder. Ni måste förvånas vid att här läsa, huruledes det verkliga producerandet i kon- sten måste vara alldeles medvetslöst, och man räk- nar det edert snille till särdeles förtjenst, att handla alldeles utan medvetande. Ni har således haft myc- ket orätt, då ni hittills bemödat er att arbeta med den största möjliga befnnning och göra edert före- hafvande Hart för er sjelf." I öfrigt aktade Schil- LER Schleglarnes eget skaldskap ringa, och förmente
