— 485 — aste prosaiska ord, som kongl. vitterhets-akade- mien kunde välja åt en af sina äldsta och torra- ste ledamöter. Om sinnebilden förestälde en arm i livré, med en lanterna i handen, så skulle, på- står man, inskriften lyser och vägleder passat för- träffligt. Genom inskriptionen omkring ansigtsbil- den befinner jag mig 140 år gammal, ett tidsmått, hvari min tillvarelse på begge sidorna om grafven lärer förmodligen skola inbegripas. Fru Ehren- ström försäkrar, att artisten som tecknat mitt an- sigte gjort åt min fägring icke mindre orättvisa* än åt min ungdom. Men hon behandlar mig, hon sjelf, icke stort artigare. Vous avancez la måchoire^ skrifver hon, comme si vous aUiez bättre Us Phili- stins. Grefvinnan täckes påminna sig, att det var med en åsna-kindboga som Simson dödade Filisteema." Det tal, hvarmed skådepenningen öfverlemna- des af grefve Skjöldebrand, var af följande ly- delse : '^Kärlek till svensk litteratur, nit för foster- landets ära, hafva förenat några beundrare af det sanna snillet, att genom en skådepenning helga den dag, då Sverige förunnades att.se sina skal- ders furste, nationens älskling, med oföråldrad själsstyrka uppnå sitt sjutionde år. Måtte him- len ännu i lång tid låta samma årsdag, likasom denne, och af samma orsak, blifva ett ämne för vår glädje och tacksamhet. Det har ej varit vår tanke att genom detta steg från glömskan rädda ett minne, hvars före-
