Östersjön var derigenom liksom försakadt, och våra stränder värnlösa vid påkommande oroligheter. Mycken makt låg derföre på flottans iståndsättande; men hvad behofvet yrkade, ville förmågan ej medgifva. Svårigheten härvid ökades ej litet af den rättmätiga öfvertygelse, att flottans läge vid hufvudstaden var ett fel, som borde rättas. Sednaste ofred hade stadgat det omdömet i Konungens sinne, och de hinder, som rikets medellösket lade i vägen så väl för det ena, som för det andra, fingo ej gälla emot en öppen nödvändighet.
Flere Sveriges Konungar hade under föregående krig med Danmark funnit detta flottans missläge; i synnerhet hade sådant företett sig för Konung Carl Gustaf, ehuru han ej erhöll ledighet att utse något nytt ställe. Äran att i denna del gifva riket en ny trygghet var förvarad åt hans son, Konung Carl XI, som, innan han lemnade Skånska stridsfälten 1679, gjorde jemte Grefve Gyllenstierna, Grefve Wachtmeister, Grefve Dahlberg och några andra Herrar, en resa till Blekingen, att bese Trotsö hamn [1], der, efter hemlig öfverläggning, beslutet togs om stora Örlogsflottans förläggande till denna ort, sedermera nämd Carlskrona. Följande året kungjordes detta vigtiga beslut, och Grefve Wachtmeisters befattning fogades genast till verkställigheten.
- ↑ Besigtningen skedde den 18 Nov. 1679. I sin Dagbok kallar Konungen detta ställe: nya hamnen.
