thi över Festens Glædestorden
bar Himlen Blink af Vredeslyn.
Det lyner vildt fra höie Volde,
til Fredspauluner gaar der Gny,
Og i de gamle, gjemte Skjolde
vil Runer glimte frem paany.
Men trofast, över Frygt og Fare,
og som en Borg paa Klippegåund,
skal Fosterlaget aabenbare
sia Magt i hver en Alvorssund.
Da ædle Falk, som höit tör bære
Dit Banner over »Gossar blå»,
Med Dig, for Broderpagtens Ære,
skal Nardmænd Pröverne bestaae![1]
- ↑
Öfversättning: Nu svaja öfver kungasalar
de tvenne brödrarikens flagga,
Ett tecken i skyn för Nordens dalar,
Med helsning till hvarje hyddas tak,
Ett tecken, som i vårt minne återför
den fridens vår i mörka hösten,
då blossen släcktes på fjellens toppar,
medan dag från östern grydde.
Du sol för våra hyddors sällhet,
Som uppsteg öfver Kölens granar,
Hur skönt du markerna kan pryda,
Med blommor och med gyllne ax,
Hur mäktig nu den samlefnads bild,
Som du frammanade ur mörkret
När du för ädla bröders syn
framställde det stora, hela fädershemmet.
I dag för bröderna i Norden
står manande den bildrika synen.
Ty öfver festernas glädjedån
ger himlen återsken af blixtar.
Det blixtrar vildt från höga vallar,
Till fredspauluner går vapengny,
Och från de gamla gömda sköldar
runor åter glimma fram.
