110
styrka inom lärodikten och satiren. I språkets kraft, i uttryckens och bildernas elegans öfverträffar han deremot Creutz och förfaller sällan till den långsläpiga vidlyftighet, från hvilken denne ej alltid kan frikännas. Är Creutz större skald, så är Gyllenborg större ordkonstnär. Båda hade öppet sinne för naturens skönheter, men under det Creutz med sitt lättrörda sinne och sin spelande fantasi omedelbart tog intryck af omgifningen och, vare sig i sin diktning eller i sin mycket prisade muntliga konversation, återgaf dem i raska drag så som han erfarit dem, var Gyllenborg mera, sluten och betänksam; i sitt inre sofrade han sina intryck, och först efter en sträng granskning anförtrodde han dem åt papperet. Genom denna noggranna pröfning, genom den långa tid han kunde använda på sitt skaldskap och slutligen genom den förnyade granskning han lät sina dikter undergå före deras sista utgifvande, hafva dessa också hållit sig längre moderna än Creutz’, och han har derigenom också haft ett större och varaktigare inflytande på den följande periodens vittra alstring.
Gyllenborgs lefnadsöden intill 1775 äro väl bekanta genom hans sjelfbiografi, som han begynte nedskrifva på sin ålderdom 1802, den sista skrift vi äga af hans hand. »Mitt lefverne» är en liten väl skrifven bok, något bredt hållen och icke fri från den sirliga akademiska stil, som vid slutet af århundradet var den herskande i literaraturen. Jemte åtskilliga intressanta meddelanden af allmännare betydelse samt talrika resonnemanger öfver sina skrifter har skalden låtit sig angeläget vara att uppteckna äfven obetydligare detaljer af sina lifsrön; det hela ger därigenom en klar inblick i hans lefnadsförhållanden, karakter och uppfattningssätt. Orsaken hvarför arbetet afbröts vid sagda tid är obekant. Det är ur detta arbete vi låna följande biografiska data, för så vidt de falla inom den tiderymd det behandlar.
Gustaf Fredrik Gyllenborg, son af den gamle krigaren riksrådet Johan Gyllenborg och hans grefvinna Margareta Eleonora v. Beijer, dotterdotter af den berömde Erik Dahlberg, föddes den 25 Nov. 1731 på egendomen Strömsbro i Östergötland. Han tillhörde den bekanta slägten Gyllenborg, af hvilken flera medlemmar utmärkt sig såsom politiker och författare. Hans farbroder var kanslipresidenten Karl Gyllenborg, tillika dramatisk författare, en annan
